Reklambranschen utger sig för att ligga i tiden eller till och med före sin tid. Här är vi innovativa och tänker gärna utanför boxen. Men hur fria är vi egentligen i vårt tänkande? Var går gränsen för när annorlunda inte längre ses som något positivt? Vem bestämmer vad som är god smak, eller vad som utgör en bra idé? Och hur kan vi undvika att ständigt landa i samma typ av annorlunda?
Under mina tre år på Beckmans har jag haft en känsla av att balansera på en tunn lina, där gränsen mellan rätt och fel verkar avgörande men samtidigt är osynlig. Med den känslan i bakhuvudet bestämde jag mig för att titta på hur det ser ut i den reklambransch jag nu är på väg in i. Hur fungerar den norm som vi mäter allt vi gör mot och vilka har makten över beslutet att upprätthålla eller förändra den?
Av alla kreativa chefer på de 20 största reklambyråerna i Sverige är fem procent kvinnor. Av alla VD:ar på samma byråer är åttio procent män. Antalet aktörer med utlandsfödda föräldrar eller från en annan samhällsklass än medel- och överklassen är ytterst få. Jag tror att kreativiteten ökar när vi får nya perspektiv och ifrågasätter invanda mönster och gamla sanningar. Så vad betyder en så homogen representation för en bransch, som skapar kommunikation i ett samhälle med desto större mångfald?
Personerna i bilderna sitter på poster med stort inflytande på reklambyråer i Stockholm. Genom sitt medverkande tar de ställning i frågan om behovet av mångfald i branschen. David Orlic är kreativ chef på Volontaire, Johan Holmström är copywriter på Forsman & Bodenfors, Magnus Jakobsson är kreativ chef på DDB, Hedvig Hagwall Bruckner är copywriter på King och Göran Åkestam är VD på Åkestam Holst. De motsvarar branschens rådande statistik utifrån könsfördelning, etnisk bakgrund och ålder.
Fotograf: Bisse Bengtsson, Stylist: Tereza Ortiz, Hår&make: Martin Sundqvist
